Senast uppdaterad: 2024-01-16
I inledningskapitlet beskrivs bakgrunden till och strukturen på rapporten, målstrukturen i den regionala utvecklingsstrategin och hur uppföljningen av strategin är organiserad.
I egenskap av ansvarig för det regionala utvecklingsarbetet i länet ska Region Blekinge ta fram en regional utvecklingsstrategi, samordna insatser för genomförandet samt analysera och följa upp utvecklingsarbetet. I februari 2022 antog regionfullmäktige i Region Blekinge en ny regional utvecklingsstrategi - Växtplats Blekinge - som innehåller mål och prioriteringar som sträcker sig fram till 2030.
Strategin består av två strategiska områden - Attraktiva livsmiljöer och Expansivt näringsliv med god kompetensförsörjning - som var och ett innehåller två utvecklingsområden. Utvecklingsområdena innehåller prioriteringar som tar sin utgångspunkt i länets utmaningar och möjligheter och som syftar till att bidra till att förflytta Blekinge i önskvärd riktning och införliva strategins vision; att fler människor ska leva, arbeta och utvecklas i Blekinge.
Till varje strategiskt område finns tre mål och flera delmål. Den föreliggande rapporten är framtagen av Region Blekinge och syftar till att ge en övergripande bild av nuläget och utvecklingen i Blekinge inom respektive område samt följa upp de sex mål som finns i den regionala utvecklingsstrategin. Rapporten uppdateras årligen och under våren 2024 är ambitionen att uppdatera rapporten med interaktivt statistiskt underlag för delmålen som tillhör respektive mål.
Region Blekinge tar varje år fram flera tematiska kunskapsunderlag som finns tillgängliga på Region Blekinges rapportsida för fördjupad läsning. Rapporten bygger till stora delar på underlag hämtat från de tematiska analyserna. Växtplats Blekinge finns i sin helhet med tillhörande underlag på Växtplats Blekinge – vår gemensamma färdplan. För frågor om rapportens innehåll kontakta Simon Ljungqvist - simon.ljungqvist@regionblekinge.se eller Johan Raustorp - johan.raustorp@regionblekinge.se.
Rapporten är strukturerad i linje med Växtplats Blekinge och innehåller ett kapitel för respektive strategiskt område. Till varje mål inom området finns ett fördjupningsavsnitt. Varje fördjupande målavsnitt inleds med en kort beskrivning av de regionala förutsättningar samt utmaningar och möjligheter med undantag för två av målen- fler arbetstillfällen och stärkt konkurrenskraft – som har gemensamma förutsättningar icg därav delar ett gemensamt avsnitt.
Därefter följer en beskrivning och motivering av indikatorerna. Slutligen följs strategins mål upp med hjälp av statistik och indikatorer för att mäta utveckling för varje mål med tillhörande diskussion över utmaningar, möjligheter och måluppfyllelsen.
Målen i Växtplats Blekinge kan ses som de långsiktiga effekter som behöver uppnås för att förverkliga strategins vision. Regional utveckling är ett brett område som påverkas av en mängd faktorer och aktörer både i och utanför länet. Det medför svårigheter att dels hitta en indikator som täcker in alla dimensioner av målområdet, dels att sätta lämpliga målnivåer.
Målen i strategin är kvalitativt skrivna men följs emellertid upp med olika indikatorer. Till varje mål finns en kvantitativ indikator kopplad för att vi ska kunna bedöma om utvecklingen går åt rätt håll. Det faktum att regional utveckling är komplext innebär att vi i stället för målvärden använder oss av ett par bedömningskriterier, i de fall det är möjligt, för att uttala oss om måluppfyllelsen och om länet förflyttar sig i önskvärd riktning. I de fall det är möjligt, rent statistiskt, och är relevant har vi redovisat regionala nedbrytningar för olika grupper och kommuner. Kriterierna kan sammanfattas i följande punkter:
Rapporten syftar till att ge en övergripande bild över utvecklingen för de långsiktiga målen i den regionala utvecklingsstrategin. Strategins delmål syftar till att tydliggöra kopplingen mellan prioriteringar och de långsiktiga målen. De kan också ses som mer kortsiktiga och konkreta effekter som behöver uppnås för att på sikt nå de långsiktiga målen.
En indikator är ett mått som ger oss information om exempelvis ett visst område men är ofta en förenkling av verkligheten, vilket gör att en indikator inte alltid kan fånga upp alla dimensioner av ett mål. På så sätt kan delmålsuppföljningen också bidra till att fånga fler dimensioner än vad som är möjligt med endast en indikator. Delmålsuppföljningen bidrar till att fånga fler dimensioner av målen även om flera av delmålen diskuteras i bakgrundsavsnitten om de regionala utvecklingsförutsättningarna.
I takt med att nya statistik blir tillgänglig och möjliggör nya och förbättrade sätt att mäta utvecklingen kan indikatorerna komma att omarbetas och utvecklas.
Det strategiska området handlar om att utveckla attraktiva livsmiljöer för att Blekinge ska vara en plats där människor vill leva och utvecklas. Det innefattar flera stora sakområden som infrastruktur och kollektivtrafik, energisystem, bostäder, service bredband, folkhälsa och kultur. I strategin delas sakfrågorna upp på två utvecklingsområden - hållbar samhällsplanering och hög livskvalitet.
Blekinge är till ytan Sveriges minsta län och sett till invånartalet det tredje minsta, vilket resulterar i en hög befolkningstäthet. Samtidigt bor en förhållandevis hög andel av befolkningen utanför en tätort. I länets fem kommuner finns totalt 52 tätorter och en stor andel av befolkningen i de fyra kustkommunerna bor i närheten av kusten. Dock saknas en dominerande kärna och i stället präglas länet av en flerkärnig ortsstruktur, vilket skapar goda utvecklingsförutsättningar i regionen. Karlskrona är den största tätorten följt av Karlshamn och Ronneby. Totalt har nio av länets tätorter fler än 3000 invånare, vilket ofta är en gräns som anges som nödvändig för att tillhandhålla ett brett serviceutbud. Länets struktur innebär relativt korta avstånd inom länet med generellt god tillgänglighet till service, arbete och studier. Dock finns det platser främst i de norra kommundelarna med en lägre tillgänglighet till bland annat olika servicefunktioner.
Befolkningsutvecklingen skiljer sig kraftigt åt mellan Sveriges regioner. Urbaniseringen som pågått under lång tid har inneburit en större koncentration av människor till färre men större platser. Urbaniseringen av arbetstillfällen i takt med framväxten av tjänstesektorn har ytterligare förstärkt koncentrationen. I Sverige har storstäder, större städer och kringliggande pendlingskommuner haft högst befolkningstillväxt medan mindre kommuner med lägre tillgänglighet till de större städerna generellt har haft en svagare befolkningsutveckling. Blekinges befolkningstillväxt har under lång tid varit svag och under 2000-talet har utvecklingen i länet tillsammans med Kalmar varit svagast i södra Sverige. Den senaste femårsperioden är Blekinge en av tre regioner där folkmängden har minskat.
I alla regioner är det invandring som bidragit mest till tillväxten och i Blekinge har invandringen under hela 2000-talet varit avgörande för befolkningstillväxten samtidigt som både födelsenettot och inrikes flyttnettot varit negativt. I samband med ökad invandring under migrationskrisen växte länet kraftigt men tillväxten har kommit av sig i takt med att invandringen minskat i omfattning.
Omflyttningar inom landet, vilket vi återkommer till i måluppföljningen, har bidragit till stora demografiska skillnader mellan olika delar av Sverige. Blekinge har en demografisk struktur med en förhållandevis stor andel äldre och en hög medelålder. SCB:s befolkningsframskrivning fram till 2030 visar också att det endast är äldre äldre (80+ år) som förväntas växa medan antalet unga och personer i arbetsför ålder förväntas minska. Det innebär att den redan höga demografiska försörjningskvoten kommer att öka framöver med en åldrande befolkning. Utflyttningen av unga vuxna har över tid inneburit i en lägre andel personer i barnafödande åldrar, vilket resulterat i lägre barnafödande och en demografisk tyngdpunkt till äldre åldersgrupper.
Attraktiva livsmiljöer är en förutsättning för människor att flytta till och bo kvar i Blekinge och bidrar till en hög boendeattraktivitet. Boendeattraktivitet är subjektivt och det som är attraktivt för en grupp människor behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan.
Inrikes flyttnetto mäter skillnaden mellan inflyttning och utflyttning till och från Blekinge i förhållande till övriga Sverige. Det är ett av de vanligaste måtten för att mäta boendeattraktiviteten för redan boende och hur attraktiv regionen är för människor att flytta till. Regioner med ett positivt inrikes flyttnetto har fler inflyttare än utflyttare. Måttet är ett nollsummespel inom landet och för att en region ska ha en positiv nettoinflyttning behöver en annan region ha nettoutflyttning. Det innebär att måttet präglas av konkurrens och visar den relativa attraktiviteten. De platser som har en hög nettoinflyttning antas ha en hög boendeattraktivitet även om måttet snarare fångar effekten av skillnader mellan platsers attraktivitet än hur attraktiv en plats är.
Begreppet attraktivitet kan ha många betydelser beroende på om det är attraktivitet för boende, näringsliv eller besökare som avses. Dessa hänger delvis samman och ökad koncentration har inneburit att vissa platser har blivit attraktiva för både företag och inflyttare.
En alltmer kunskapsdriven ekonomi ökar konkurrensen mellan platser och att attrahera nya invånare blir centralt för att utveckla näringslivet, klara kompetensförsörjningen och hantera framtida välfärdsutmaningar.För perioden 2000–2022 har Blekinge haft ett negativt inrikes flyttnetto under samtliga år och i genomsnitt uppgick det årliga nettot till -449 personer. Nettoinflyttningen har varit högst till Skåne, Stockholm och Uppsala. I förhållande till befolkningen har Blekinge haft det fjärde lägsta nettot medan mest attraktiva boenderegioner under 2000-talet med högst flyttnetto har Halland, Uppsala och Gotland varit. Under 2022 uppgick nettot för Blekinge till -305 personer, vilket per invånare var det femte lägsta av regionerna under året.
För Blekinge försämrades nettot relativt kraftigt mellan 2016–2020 jämfört med femårsperioden dessförinnan. Det var en konsekvens av både lägre inflyttning och högre utflyttning. Pandemin ledde till att många sysselsatta snabbt fick ställa om och arbeta hemifrån, vilket resulterat i ökad utflyttning från storstäderna. Under pandemiåren 2020–2022 har bland annat Jämtland, Kalmar och Värmland lyckats vända många år av nettoutflyttning. För Stockholm och i viss mån även Västra Götaland har många år av positivt flyttnetto fram till pandemin ändrats till relativt kraftig utflyttning. I båda regionerna försämrades dock nettot redan före 2020. För Blekinge har flyttnettot från 2020 förvisso förbättrats men är alltjämt negativt och länet har inte blivit en ”pandemivinnare” som attraherat inflyttare i högre utsträckning från de större städerna.
Av länets kommuner är det endast Sölvesborg som har haft ett positivt netto under 2000-talet. Övriga kommuner har i genomsnitt för perioden haft ett negativt netto. I Karlshamn har dock nettot varit positivt under flera år under perioden medan i Olofström har nettot varit negativt samtliga år under 2000-talet. I faktiska tal har nettoutflyttningen till övriga Sverige varit störst i Ronneby och Karlskrona. Boendeattraktiviteten varierar inom regionen och utvecklingen under pandemiåren skiljer sig åt. Flyttnettot har förbättrats jämfört med femårsperioden före pandemin i samtliga kommuner med undantag för Ronneby. I förhållande till befolkningen har nettot förbättrats mest i Olofström, även om det fortsatt är negativt, följt av Sölvesborg.
Flyttbenägenheten är som störst bland unga vuxna (20–34 år) och avtar därefter i omfattning. För Blekinge är det i de mest flyttintensiva åldrarna som stora delar av det negativa flyttnettot uppstår. I dessa åldersgrupper är det negativt för kvinnor och män både inrikes och utrikes födda. För inrikes födda i åldersgrupperna över 30 år är nettot positivt men fortsatt negativt för utrikes födda. Studier visar att det bland nyanlända sker en betydande sekundäromflyttningen inom Sverige från mindre till större städer. För åldersgrupperna över 35 år är flyttnettot positivt totalt sett. Den avtagande flyttintensiteten gör emellertid att det inte väger upp för den kraftiga utflyttningen bland unga vuxna. Bland kommunerna är flyttnettot negativt för samtliga i de mest flyttbenägna åldrarna.
Omflyttningarna inom Sverige bidrar till varierande förutsättningar för regionerna att hantera de framtida utmaningarna. Nettoutflytten av framför allt unga vuxna bidrar till en hög och ökande försörjningskvot. För att lyckas utveckla näringslivet och samtidigt klara kompetensförsörjningen behövs en växande arbetskraft och på så sätt är länets boendeattraktivitet också centralt för näringslivs- och kompetensförsörjningsfrågorna.
Ett ökat inslag av distansarbete har förändrat flyttströmmarna inom Sverige - fler har valt att bosätta sig längre från de största städerna. Men om dessa förändrade flyttmönster till följd av ökat distansarbete är bestående och vad det får för konsekvenser för olika delar av landet är ännu för tidigt att säga. Frågan är om dock hur bestående dessa förändringar är. Kommer Stockholm och Västra Götaland som Sveriges tillväxtmotorer över tid ha en större utflyttning än inflyttning? Kan mindre regioner som under fortsätta att attrahera nya invånare från större städer även framöver?
I jämförelse med andra mindre regioner har inte Blekinge blivit en tydlig ”pandemivinnare” när möjligheterna att arbeta och studera på distans öppnades upp även om nettot förbättrats sedan 2020. Nettoutflyttningen bland unga vuxna är fortsatt hög och för att stärka länets näringsliv och förbättra kompetensförsörjningen krävs fler invånare och stärkt attraktivitet som boenderegion, inte minst för unga vuxna. En relaterad utmaning är att länet över lång tid har haft ett relativt lågt bostadsbyggande och flera kommuner uppger att det finns en bostadsbrist med stor efterfrågan i centralorterna och kusten.
För Sölvesborg har kommunens gynnsamma lägeskvaliteter sannolikt bidragit till en hög boendeattraktivitet där tillgången till distansarbete också ha möjliggjort att bo med något längre restider från de större städerna. Karlskrona har till skillnad från närliggande centrumstäder ett negativt inrikes flyttnetto. I förhållande till kommunerna i Blekinge har Karlskrona ett positivt netto, dock är det betydligt lägre för Karlskrona än för exempelvis Kalmar och Växjö som är tydliga regionala motorer. Det geografiska läget kan i sammanhanget begränsa den möjligheten. Från Sölvesborg är restiderna i stort desamma för att förflytta sig till Karlskrona som till västra Skåne. I förhållande till övriga Sverige har Karlskrona ett relativt kraftigt negativt netto, vilket skiljer sig från de övriga närliggande större städerna som antingen är positivt den senaste femårsperioden (Kristianstad och Kalmar) eller betydligt mindre negativt (Växjö).