Skolslöjd Möter Mästaren

Kan dagens elever inspireras av ett tusenårigt hantverk? Handens kunskap lyfts och förebilder presenteras.
Elever fick möjlighet att möta en kopparslagarmästare och under en period fick de i skolslöjden prova på att jobba som en mästare.

Kunskapens djup- framtidens uttryck

Slöjdlärare Halewijn Bulckaen och Michaela Ivarsdotter, Sveriges enda kopparslagare med mästarbrev samverkar för att fler barn och unga ska ges möjlighet att möta en mästare och lära sig utifrån ett tusenårigt hantverk.

Slöjdundervisningen skapar medvetenhet om arbetsprocessers betydelse för lärande och förståelse, samtidigt som positiva upplevelser av slöjdarbete lyfter elevers självkänsla.

Artikel skriven av journalisten Ingemar Lönnbom:

Det började med några överblivna elsladdar och en idérik slöjdlärare. Han tog med sina tolvåriga elever till landets enda kopparslagare med mästarbrev. Resultatet blev häpnadsväckande: ett nydanande pilotprojekt där traditionellt hantverk möter modern design. Dessutom med stora pedagogiska vinster, som vanns genom målmedvetet arbete men också lustfyllt skapande.

Saltöskolan i centrala Karlskrona, gedigna tegelbyggnader från folkhemmets uppbyggnadsår, med blåa fjärdar nedanför skolgården. Här arbetar Halewijn Bulckaen som slöjdlärare. Han har en gedigen utbildning, både i sitt gamla hemland Belgien och här i Sverige, har arbetat som kläddesigner och gör bland annat illustrationer och pärlbroderade kreationer i sin egen ateljé.
Han fick idén att hans elever skulle ta lite oanvänd elmateriel och göra lampor. En viktig grundtanke för honom är att hållbarhet och nytänkande design ska gå hand i hand.
Lampdesign låter kanske avancerat, men Halewijn är angelägen om att lägga svårighetsgraden på rätt nivå, för att eleverna inte ska tycka att de misslyckas.
Den risken var överhängande, eftersom många av elevernas skisser blev rätt så avancerade. Det handlar om 22 elever, uppdelade i två grupper, alla med sina egna ambitioner och drömmar.
En av klassens flickor hade skissat på en lampa i form av ett litet hus, och det var här Halewijn fick snilleblixten: alla skulle få göra sådana hus-lampor, och göra individuella lampfötter, samt dekorera huset helt enligt eget huvud.

Halewijn understryker att varje elev jobbade utifrån sin egen kreativitet:
– Var och en har fantastiska egna idéer. Sen var det bara tid och logistik som gjorde att vi behövde göra vissa val längs vägen, så det skulle bli realistiskt att genomföra allt inom de tidsramar som fanns, och utifrån perspektivet att ungdomarna ännu inte är lika självgående som vuxna.

I en annan del av Karlskrona verkar Michaela Ivarsdotter, Sveriges enda kopparslagare med
mästarbrev. Hon är fjärde generationen i yrket. I ett gammalt kulturhus vid Borgmästaregatan har hon både verkstad och ett museum, där hon kombinerar sin respekt för det gamla hantverket med en lust att skapa föremål för 2000-talet.

Halewijn Bulckaen och Michaela Ivarsdotter kände till varandra, så som man ofta gör i en stad som Karlskrona. Men för att det unika projektet skulle bli av, krävdes ytterligare några lyckliga omständigheter.
En förutsättning var förstås ”Slöjd i Blekinge”, en organisation inom Region Blekinge, vars ”uppdrag är att väcka intresse för, främja och förmedla kunskap inom slöjd och konsthantverk i hela Blekinge”. Just nu pågår det treåriga projektet ”Möt mästaren – kunskapens djup och framtidens uttryck”. Det är ett treårigt utvecklingsprojekt där Slöjd i Blekinge och Kulturarv i Blekinge får medel från Kulturrådet.
Syftet är att lyfta fram mästarna, bland annat de som har mästarbrev i sitt hantverk – som
Michaela Ivarsdotter – och vad som händer vid möten med dessa ofta anonyma men unikt skickliga yrkespersoner.

– Det här är personer som inom andra områden, som exempelvis idrott, säkert hade varit välkända namn, säger Else Österberg, verksamhetsutvecklare på Slöjd i Blekinge. Man läser också ofta om hur unga tappar handens kunskap, och det ville vi lyfta och prata om.
– Vi gav Halewijn och Michaela möjlighet att samarbeta, men exakt vad som skulle komma ut av det kunde vi inte veta. Genom projektet kunde vi bistå med det materiel som behövdes, till exempel.

Tillbaka till slöjdsalen. De små, identiskt lika, lamphusen var på gång. Husens väggar och fönsteröppningar skars ut i laserteknik och levererades till slöjdsalen. Nu skulle de monteras och dekoreras, men något saknades: tak.

En enkel sak, kan tyckas. Halewijn tog kontakt med Slöjd i Blekinge med tanken att
samarbeta med någon hantverkare. Idén att varje hus skulle få ett tak i koppar växte fram och ledde alltså till ett pilotprojekt inom det redan existerande ”Möt mästaren”. Även om Halewijn är en välutbildad konsthantverkare hände något speciellt när Michaela trädde in i bilden:

– Barnen träffar mig varje vecka, säger Halewijn, därför ser de mig främst som slöjdlärare,
inte som konsthantverkare. Hos Michaela fick de se att man kan ha detta som yrke, det blev
mera på riktigt för dem.

– Ja, de hade respekt för mig, säger Michaela. Det beror nog på att jag kommer utifrån.
Halewijn understryker också att ett sådant här projekt skapar insikten att slöjd, hantverk och design är viktigt på riktigt både i skolan och i verkliga livet utanför och efter skolan.

– Även slöjdlektioner för ungdomar ger möjlighet att jobba med ämnesövergripande projekt,
säger han. En av anledningen till att det blev ett lampprojekt med små hus, var också "husets" symbolik. Vad betyder hemmet för dig? Hur kan man förmedla detta genom form, färg, materialval, med mera?

– Ett slöjdprojekt som samarbetet genom "Möt mästaren" bjuder på mer än att "bara" lära sig
en hantverksteknik; den får en kontext som kommer att leva längre och som blir mer meningsfull.

Michaela Ivarsdotter fick först besök av Halewijn och hans gäng tolvåringar i verkstaden och
kopparslagarmuseet, sedan kom hon till slöjdsalen ett antal gånger under loppet av ett år.

– Jag tror att det är viktigt för många barn i dag att se detta att man faktiskt kan ha ett
praktiskt yrke, säger Michaela Ivarsdotter. Jag har inte ens gått gymnasiet, utan har fått de
kunskaper jag behöver längs vägen.
Kopparslagaremästaren som aldrig haft någon riktig lärling fick plötsligt en hel klass att
inspirera, instruera och hjälpa, när varje litet hus skulle få sitt tak. En alltigenom positiv upplevelse.

– Ja, de får en insikt om att slöjd, det är inte bara något som är till för att ha kul en stund, det
är något som kan lägga en plattform för ett framtida yrkesliv.

– Vi kan så ett litet frö hos barnen. Det är inte säkert att de börjar med konsthantverk direkt,
men kanske, när de blir äldre, kommer de ihåg detta och förstår att det finns möjligheter.

– Man behöver både studera och arbeta praktiskt, då blir det bäst.

– Den största utmaningen för ungdomar är att de är vana vid en teknologi där allt går väldigt
snabbt. Man svajpar sig genom saker. Man spelar spel. Det går snabbt. Men i ett hantverk
där kan man inte göra så om resultatet ska bli bra. Det kommer att ta tid. Det krävs tålamod
och övning.

– De kom till mig och sa ”jag klarar inte detta”, berättar Michaela. “Det blir inte bra, jag kan
inte det här…”

– Ibland måste man vara lite hård, pusha lite och säga: ”försök en gång till!”. När en ungdom
sedan har tagit sig igenom svårigheterna och kommit ut på andra sidan, stoltheten och glädjen som man ser då, den går inte att få på ett annat sätt.
Det var inte bara eleverna som fick jobba hårt, Michaela säger att hon var helt slut efter
lektionerna på Saltöskolan! Dessutom måste förstås rätt materiel köpas in, för att inte tala
om de speciella redskap som krävs för att forma och dekorera ett koppartak till ett litet
lamphus.

– Jag köpte in kopparplåt i lämplig tjocklek, filar, smärgelduk, stålull, flackjärn, tre typer av hammare, kul- pen- och planhammare, träklubbor, vinkelhakar och stållinjal med mera,
berättar Michaela.

Dessa verktyg kommer att kunna användas av Slöjd i Blekinge i verksamheten framöver,
kanske i liknande projekt.

Det märks att de båda konsthantverkarna är stolta över sitt projekt. Halewijn Bulckaen och Michaela Ivarsdotter hoppas att det ska ge upphov till nya liknande samarbeten i hela Sverige.

– Det måste naturligtvis inte vara kopparslageri, det kan handla om något helt annat hantverk, det viktiga är samarbetet mellan olika organisationer, konsthantverkare och skolor.

Vi vet nu av erfarenhet att det kan leda till mycket spännande möjligheter och resultat.
Halewijn sammanfattar med några nyckelbegrepp som han vill framhålla: hållbarhet, allt är
möjligt, elevernas kreativitet är viktig och insikten om att ett ”samspel mellan klassiskt
hantverk och nytänkande teknologier och idéer kan skapa innovativ design med anknytning till vår nutida värld”. Det rimmar förstås mycket väl med begreppet ”Kunskapens djup och
framtidens uttryck”, som är mottot för ”Möt mästaren”. I sanning ett pilotprojekt som lovar gott för framtiden.